Brottmål

Brottmål handläggs vid allmänna domstolar d.v.s. vid tingsrätten, hovrätten samt högsta domstolen.

Vid en rättegång i brottmål utreds om den misstänkte har gjort sig skyldig till ett brott och besluts vilket straff den som befunnits skyldig ska få. Vanligen behandlas brottmålen vid tingsrättens sammanträde men enkla mål som svaranden erkänt kan också avgöras i en skriftlig process enbart på handlingarna, dvs. på basis av dokumenten i målet.

En domare leder handläggningen av brottmål. Merparten av brottmålen handläggs och avgörs av en domare. De allvarligaste brottmålen handläggs i en sammansättning med en domare och nämndemän. Brottmålet kan handläggas även i en sammansättning med två eller tre domare om ärendet är synnerligen svårt eller om det finns andra särskilda skäl för detta.

Parter i brottmålsrättegången är brottsoffret, dvs. målsäganden, om hen har några krav, den åtalade, dvs. svaranden, och åklagaren som framställer åtalet mot svaranden. Också vittnen hörs ofta i rätten.

Skyldighet att infinna sig till rätten

Domstolen eller åklagaren kallar parterna till rättegången (huvudförhandlingen). Det är skäl för parterna att läsa kallelsen noggrant, eftersom den anger om de måste inställa sig personligen till rätten eller om de i stället kan skicka ett ombud. Av kallelsen framgår även om målet kan avgöras fastän parten inte är närvarande.

Du kan läsa mer här: Kallad till rättegång

Vem deltar i handläggningen av målet?

Åklagare

Åklagaren åtalar den misstänkte och yrkar straff för hen.

Målsägande

Målsäganden är offret för brottet eller den som lidit skada.

Målsäganden kallas personligen till huvudförhandlingen om hens närvaro är nödvändig för att saken ska kunna utredas. Om målsäganden inte har kallats att delta personligen i sammanträdet vid vite, är det frivilligt att infinna sig till huvudförhandlingen.

Målsägandens ersättningsanspråk mot svaranden på grund av brottet kan behandlas i samband med ett brottmål.

Svarande

Svaranden, den åtalade, är den person för vilken åklagaren yrkar straff.

Svaranden får kännedom om åtalet mot hen när hen stäms. Stämningen ges i allmänhet av domstolens stämningsman. Samtidigt kallas svaranden vanligen till rättegången. Hen kan dock också uppmanas att skriftligt svara på åtalet redan före rättegången.

Tingsrätten meddelar i stämningen om den åtalade måste infinna sig till rättegången personligen. Målet kan behandlas vid tingsrättens sammanträde, dvs. vid huvudförhandlingen utan att svaranden är närvarande, om svarandens närvaro inte behövs för att målet ska kunna utredas, t.ex. när gärningen har erkänts vid förundersökningen. Svaranden har dock alltid rätt att vara närvarande vid huvudförhandlingen om hen så vill.

Vittne

Ett vittne är en person vars iakttagelser eller sakkunskap kan vara till hjälp när man försöker utreda saken. Vittnets uppgift är att berätta det hen säkert minns av händelserna och det hen själv iakttagit. Vittnet är skyldigt att hålla sig till sanningen och ska därför när hen avger sitt vittnesmål inte tänka på någondera partens fördel i rättegången.

Rättegångsskeden

Förberedelse i brottmål

Tingsrätten börjar handlägga ett brottmål när åklagarens stämningsansökan har kommit till tingsrätten. Vid behov ber tingsrätten målsäganden meddela sitt skadeståndsanspråk om inte åklagaren yrkar skadestånd för hans räkning.

Till svaranden skickas en stämning, i vilken hen kallas till huvudförhandlingen för att besvara det framlagda straffyrkandet och målsägandens skadeståndsanspråk. Svaranden kan uppmanas att redan före huvudförhandlingen tillställa tingsrätten ett skriftligt svaromål.

Tingsrätten skickar kallelse till huvudförhandlingen också till de vittnen och målsägande vilkas närvaro behövs för att saken ska kunna utredas.

De målsägande som inte meddelat skadeståndsanspråk eller vars skadeståndsyrkanden framställs av åklagaren får ingen kallelse. De får komma till huvudförhandlingen, men de måste själva ta reda på när den hålls. Några tingsrätter skickar ett meddelande om sammanträdet till alla målsägande i målet.

Huvudförhandling

Vanligtvis är rättegången offentlig vilket betyder att vem som helst kan komma och följa den om hen så önskar. Domstolen kan dock i vissa fall besluta om att målet ska handläggas bakom stängda dörrar.

Huvudförhandlingen i ett brottmål pågår i de vanligaste typerna av mål högst några timmar. Handläggningen av omfattande och komplicerade mål kan kräva flera dagar. I rättegången handläggs målet muntligen.

Huvudförhandlingen i brottmål börjar med att åklagaren framställer åtalet dvs. straffyrkandet och grunderna för det samt eventuella andra yrkanden. Åklagaren lägger också fram målsägandenas skadeståndsyrkanden, om hen har åtagit sig att föra deras talan. Dessutom motiverar åklagaren sina yrkanden.

Därefter hörs målsäganden. Om åklagaren inte har framställt målsägandens skadeståndsyrkanden, framställer målsäganden dem. Målsäganden har även rätt att förena sig med åklagarens straffyrkande eller yrka på annat straff. En målsägande kan också yrka på ersättning för rättegångskostnader.

Efter det hörs svaranden. Hen kan antingen medge att hen har begått den gärning som åklagaren påstår eller bestrida den. Svaranden svarar också om hen går med på att betala det skadestånd som målsäganden yrkat.

Därefter motiverar åklagaren och målsäganden sina ståndpunkter närmare. Åklagaren ger sin uppfattning av vad som har hänt i saken och varför hen har beslutat att lägga fram åtal enligt stämningsansökan (åklagarens sakframställan). Målsäganden motiverar sina skadeståndsyrkanden och de belopp som yrkas.

Därefter tar svaranden ställning till åklagarens och målsägandenas åsikter.

Efter detta skede övergår man till bevisupptagning. Först går man igenom de skriftliga bevisen. Därefter hörs målsäganden, den åtalade och vittnena. Berättelserna spelas in. Alla bevis som man vill åberopa ska genomgås vid huvudförhandlingen, eftersom tingsrätten inte får beakta bevis eller förhörsberättelser som antecknats i förundersökningsprotokollet.

I slutpläderingarna lägger parterna fram sina åsikter om huruvida åtalet har blivit bevisat och om hur tingsrätten borde döma i målet.

Tingsrätten ger sitt avgörande muntligt (avkunnar domen) direkt i sammanträdet eller meddelar det senare skriftligt som en kanslidom. Domen kan då avhämtas i kansliet eller den kan på begäran sändas till parterna, till exempel per e-post.

Ibland kommer den åtalade som förordnats att personligen infinna sig i huvudförhandlingen inte till sammanträdet. I vissa fall kan huvudförhandlingen hållas också då och t.ex. vittnen kan höras. Målet kan ändå inte avgöras genast och ofta måste huvudförhandlingen helt ställas in. Den åtalade som uteblivit från huvudförhandlingen döms till böter för frånvaro och förordnas att bli hämtad till nästa sammanträde. Polisen sköter gripandet av hen.

Enkla brottmål kan behandlas även så att svaranden inte behöver vara närvarande i huvudförhandlingen. Då är det oftast fråga om mål där det inte behövs en särskild bevisning. I samband med stämningen meddelar tingsrätten om svaranden får utebli från huvudförhandlingen. Om svaranden inte infinner sig, redovisas för hens uppfattning i hens förundersökningsberättelse eller skriftliga svaromål.

Om en part inte är nöjd med tingsrättens dom, kan hen söka ändring genom att överklaga den hos hovrätten. Tingsrätten ger i samband med varje dom anvisningar om hur ändring ska sökas.

Skriftligt förfarande

Enkla brottmål, såsom trafikfylleri, stöld och misshandel för vilka det inte kan dömas ett fängelsestraff som är längre än två år, kan avgöras i tingsrätten på basis av ett skriftligt förfarande utan huvudförhandling.

En förutsättning för skriftligt förfarande är att den åtalade erkänner brottet som redovisas i åtalet och samtycker till att målet avgörs utan huvudförhandling. Också brottsoffret, dvs. målsäganden måste ge sitt samtycke. Ett skriftligt förfarande är inte möjligt om brottet har begåtts före fyllda 18 år.

I samband med förundersökningen frågan polisen av den som misstänks för brott och målsäganden om de samtycker till ett skriftligt förfarande. När åklagaren utarbetar ett åtal överväger hen om huvudförhandlingen i tingsrätten är nödvändig och gör en framställning om den i stämningsansökan. Om det finns förutsättningar för ett skriftligt förfarande, frågar tingsrätten i samband med stämningen på nytt skriftligen om den åtalade erkänner brottet och om hen samtycker till det skriftliga förfarandet. Svaret ges på en blankett som utarbetats för detta ändamål. Också åklagaren kan ha hand om stämningen på tingsrättens vägnar.

Den åtalade kan senare återkalla sitt samtycke om målet inte ännu har avgjorts. Den åtalade har rätt att skriftligen besvara åtalet och om han så vill också ge ett muntligt uttalande till tingsrätten. Dessa åtgärder syftar till att garantera att ingens rättsskydd kränks.

I det skriftliga förfarandet avgör domaren målet på basis av dokumenten som gäller ärendet och beslutet ges på en på förhand bestämd dag i tingsrättens kansli. Samma dag postas det till den åtalade och sådan målsägande som har framställt yrkanden i målet. Avgörandet innehåller också anvisningar för sökande av ändring. Avgörandet kan bygga endast på sådant skriftligt material som parterna har åberopat. Om det i målet måste höras vittnen eller om det annars framförs motstridig bevisning, är det skriftliga förfarandet inte möjligt utan målet ska föras till huvudförhandling.

På basis av det skriftliga förfarandet kan dömas ett bötesstraff eller ett villkorligt eller ovillkorligt fängelsestraff högst på nio månader. Även samhällstjänst är möjlig. Det är ändå mycket exceptionellt att det utan huvudförhandling döms till ett fängelsestraff som åtminstone är över sex månader. Över sex månaders fängelsestraff kan i det skriftliga förfarandet utdömas bara när svaranden har reserverats möjlighet att ge ett muntligt uttalande.

Påföljder

Ett brottmål kan ha olika utgångar.

• Om det konstateras att svaranden inte har gjort sig skyldig till den gärning för vilken hen åtalats, förkastas åtalet.
• Om svaranden konstateras ha gjort sig skyldig till ett brott utom rimligt tvivel kan hen påföras en påföljd som kan vara böter, samhällspåföljd såsom samhällstjänst, övervakning av villkorligt fängelsestraff, ungdomsstraff, övervakningsstraff, ovillkorligt fängelsestraff, kombinationsstraff, näringsförbud eller förverkandepåföljd. Dessutom påförs gärningspersonen brottsofferavgift när hen döms till straff för ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse.

Mer information om påföljder får du av de myndigheter som ansvarar för att påföljderna verkställs.

Det finns också en möjlighet att svaranden konstateras ha gjort sig skyldig till ett brott men inget straff döms ut. Så kan man förfara till exempel om brottet bedömt som en helhet måste anses ringa eller om brottet som begåtts av en person under 18 år ska anses ha berott på oförstånd eller tanklöshet. Otillräkneliga personer döms aldrig till straff.

Straffregistret är ett riksomfattande centralregister där främst uppgifter om dem som dömts till frihetsstraff införs. Till straffregistret inhämtas uppgifter, i det registreras och ur det lämnas uppgifter som behövs för bestämmande och verkställighet av straffrättsliga påföljder. Uppgifter kan också lämnas ut för att användas vid utredning och bedömning av en persons tillförlitlighet eller personliga lämplighet.