Helsingin HAO 17.11.2025 7264/2025

Domkapitlet hade gett tjänsteförordnande till tjänst som kyrkoherde i Y församling åt X.

Ärendet som gäller det indirekta valet av kyrkoherde hade överflyttats i enlighet med kyrkoordningen till domkapitlet för avgörande eftersom antalet röster mellan två behöriga sökanden var lika vid mötet i församlingsrådet i Y församling. Frågan i ärendet var, om ändringssökandena som medlemmar i Y församling hade besvärsrätt över domkapitlets beslut.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att församlingsrådet i princip fattar beslut i indirekta kyrkoherdeval. Ändring i beslut av församlingsrådet, som är en myndighet i församlingen, kan enligt kyrkolagen sökas även av församlingsmedlemmar som genom besvärsrätten getts möjlighet till övervakning av beslutsgången. I kyrkolagen hade inte uttryckligen bestämts om församlingsmedlemmars besvärsrätt i fall där ett ärende som i första hand ska avgöras av en myndighet i församlingen i enlighet med kyrkoordningen hade överflyttats till domkapitlet för avgörande.

Förvaltningsdomstolen konstaterade att regelverkets konsekvens i sig stöder en sådan tolkning av kyrkolagen att församlingsmedlemmarna är berättigade att söka ändring i indirekta kyrkoherdeval också i det fall att domkapitlet är beslutsfattare istället för församlingsrådet.

Å andra sidan var huvudregeln i kyrkolagen att enbart part fick anföra kyrkobesvär. Församlingsmedlemmarnas besvärsrätt hade begränsats till vissa i kyrkolagen närmare bestämda situationer som det inte nu var fråga om. Förvaltningsdomstolen ansåg med beaktande av nämnda huvudregel att det inte fanns skäl att avgöra frågan om ändringssökandenas besvärsrätt i strid med lagens ordalydelse. Ändringssökandena hade sålunda inte som medlemmar i Y församling besvärsrätt över domkapitlets beslut som gällde tjänsteförordnande av tjänst som kyrkoherde i Y församling. Ärendet skulle inte heller bedömas annorlunda med stöd av 21 § i grundlagen som gäller rättsskydd då man beaktade att frågan inte gällde ett beslut om ändringssökandenas rättigheter eller skyldigheter på det sätt som avses i bestämmelsen i grundlagen. Besvären skulle sålunda avvisas.

Käännös suomeksi

Tuomiokapituli oli antanut X:lle Y:n seurakunnan kirkkoherran viranhoitomääräyksen.

Kirkkoherran välillistä vaalia koskeva asia oli kirkkojärjestyksen perusteella siirtynyt tuomiokapitulin ratkaistavaksi sen vuoksi, että äänet kahden kelpoiseksi todetun hakijan välillä olivat menneet tasan Y:n seurakunnan seurakuntaneuvoston kokouksessa. Asiassa oli ratkaistavana, oliko valittajilla Y:n seurakunnan jäseninä oikeus valittaa tuomiokapitulin päätöksestä.

Hallinto-oikeus totesi, että kirkkoherran välillisessä vaalissa ratkaisun tekee lähtökohtaisesti seurakuntaneuvosto. Seurakunnan viranomaisena toimivan seurakuntaneuvoston tekemästä päätöksestä voivat hakea muutosta kirkkolain nojalla myös seurakunnan jäsenet, joille on näin mahdollistettu seurakunnan päätöksenteon valvonta muutoksenhaun kautta. Kirkkolaissa ei ollut nimenomaisesti säädetty seurakunnan jäsenten valitusoikeuden määräytymisestä tilanteessa, jossa lähtökohtaisesti seurakunnan viranomaisen ratkaistavaksi kuulunut asia oli kirkkojärjestyksen säännöksen perusteella siirtynyt tuomiokapitulin ratkaistavaksi.

Hallinto-oikeus totesi, että sääntelyn johdonmukaisuus osaltaan puoltaisi sellaista kirkkolain sääntelyn tulkintaa, että seurakunnan jäsenet olisivat oikeutettuja hakemaan muutosta ratkaisuun kirkkoherran välillisessä vaalissa myös siinä tilanteessa, että päätöksentekijänä toimii seurakuntaneuvoston sijasta tuomiokapituli.

Toisaalta kirkkolain pääsäännön mukaan kirkollisvalituksen sai tehdä vain asian asianosainen. Seurakunnan jäsenten valitusoikeus oli kirkkolaissa rajoitettu koskemaan vain tiettyjä erikseen mainittuja tilanteita, joista nyt ei ollut kysymys. Hallinto-oikeus katsoi, ettei edellä todettu pääsääntö huomioon ottaen kysymystä valittajien valitusoikeudesta ollut syytä ratkaista lain sanamuodon vastaisesti. Valittajilla ei siten ollut Y:n seurakunnan jäsenyyden perusteella oikeutta valittaa Y:n seurakunnan kirkkoherran viranhoitomääräyksen antamista koskevasta tuomiokapitulin päätöksestä. Asiaa ei ollut arvioitava toisin myöskään oikeusturvaa koskevan perustuslain 21 §:n perusteella, kun otettiin huomioon, että kysymys ei ollut mainitussa perustuslain säännöksessä tarkoitetulla tavalla valittajien oikeuksia ja velvollisuuksia koskevasta päätöksestä. Valitus oli näin ollen jätettävä tutkimatta.

Kyrkolagen 12 kap. 3 § 1 mom., 5 § 1 mom. och 7 § 2 punkten

Kyrkoordningen 8 kap. 24 § 1–4 mom.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 81 § 2 mom. 4 punkten

Kirkkolaki 12 luku 3 § 1 mom, 5 § 1 mom ja 7 § 2 kohta

Kirkkojärjestys 8 luku 24 § 1–4 mom

Laki oikeudenkäynnistä hallintoasioissa 81 § 2 mom 4 kohta

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Virpi Ikkelä, Annina Nieminen och Petri Hellstén, som också har föredragit ärendet.

Ei lainvoimainen